breakfree

Vill bara skriva några ord om mitt yrke. 1998 valde jag att börja på högskolan och utblida mig till sjuksköterksa,,,fick först gå på Kom Vux och läsa upp mina betyg, men vet man vad man vill så fixar man det som behövs för att nå sitt mål. Tror alltid jag velat bli sjuksköterska,,, hade en del kontakt med sjukvården som barn och jag kommer ihåg hur jag såg upp till alla sköterskor,,, tyckte dom var så duktiga och så stora liksom,,, en sån ville ja bli.....

Som sagt, började min utbildning 1998,,, tyckte det var jättekul, det var ju det här jag ville, så klart jag gick in för det, hade härliga klasskamrater, vi hade mycket kul ihop vid sidan av studierna. Under min treåriga utbildning missade jag aldrig en enda tenta,, och det är jag stolt över, var ensamstående med 4 barn på den tiden och att jag hann med både barn o studier kan jag bara inte fatta idag,,, men jag gjorde det. Tror jag ger mig själv en stjärna för det,,, haha.

Visst var det tufft längs vägen, alla praktiker och allt skolarbete,,, men som sagt,, jag kämpade mot mitt mål, och jag nådde det.

Fick min legitimation januari 2001, har nog aldrig varit stoltare än vad jag var då,,,, jag var sjuksköterska,,, kunde knappt fatta att det var sant,,,, a dream came true!! Hade redan jobb när jag tog min examen, så det var bara att hugga in och börja jobba,,,, hade fått jobb på Infektion, avd 36, hade gjort praktik där och trivdes mycket bra så jag var mycket glad att få börja jobba där.

Första dagen som färdig sjuksköterska var hemsk,,,, tänk att komma till jobbet, och tro att alla förväntar sig att du ska kunna jobbet, du är ju sjuksköterska nu,, men sanningen är den att du kan INGENTING, det var så jag kände iallafall när jag kom till jobbet första dagen, och har i efterhand hört av andra att jag inte var den ända som kände så.

Kändes som att allt jag lärt mig i skolbänken och på praktikerna inte var värt nåt när jag stod där,,, bara att ta tjuren vid hornen och fråga om allt jag inte var säker på,, alla var sååå hjälpsamma, förstående och snälla och snart kände jag att jag kunde,,,, :) jag blev lite varm i kläderna och trodde på mig själv. För även om jag kände att jag inte kunde nånting så självklart kunde jag,,, var bara självförtroendet och den proffesionella rollen jag behövde hitta. 

Idag har jag jobbat som sjuksköterska i 10år, och jag trivs verkligen med mitt yrkesval, tänk att få hjälpa människor som är sjuka,, finnas där för dem när de behöver hjälp,,, ett mycket givande yrke tycker jag, jag älskar mitt jobb.

Slutade på infektion 2008 och började jobba på Viktoriaenheten. Det är en palliativ avdelning där vi tar hand om svårt sjuka i livets slutskede. Trivs jättebra och tycker att mitt arbete är så givande,,,, jag jobbar med döende människor och vår policy är att göra allt för att patienternas sista tid i livet ska bli så bra som möjligt! 

Många frågar mig om det inte är tungt och jobbigt psykiskt att jobba på en sån avd, visst det är det, men det viktiga är att vara på jobbet när du jobbar och när du är ledig, då är du ledig,,, man måste kunna lämna jobbet kvar på jobbet annars skulle det aldrig funka. Som ni säkert förstått så är det många som avlider hos oss,,, det är ju en sån avd, men döden behöver inte alltid vara skrämmande,,, många gånger kan den faktiskt vara något mycket fint.

Som sagt,,, älskar mitt jobb och jag ångrar inte mitt yrkesval en enda sekund,,, är så underbart att kunna hjälpa andra människor som behöver hjälp, alla kan vi bli sjuka och behöva hjälp,,, livet är så skört,, så jag behandlar andra människor som jag vill bli behandlad själv,,, för ingen som vet,,,, en dag kan det vara jag som behöver hjälp och då vill jag bli behandlad väl.